Självmord
 |
| "Permanent solution to temporary problems." |
Frågeställningar & Innehållsförteckningar
Vad är ”självmord”?
Ja, vad är då självmord eller även kallat suicid, nu när vi nästan aldrig hör talas om det via media eller från någon överhuvudtaget? Det finns en väldigt bra och självklar förklaring till detta. Att media sällan trycker ut sånt i pressen är för att vi inte skall påverkas och må dåligt, att vi inte ska ta det som något att sträva efter om vi till exempel haft en dålig dag. Så i vårt samhälle är självmord ett ämne stämplat som tabu. Trots att vi i västvärlden främst ser det som något allvarligt och tragiskt, så tycker vi att det är viktigt att hjälpa dessa personer, men oftast under tystnad om möjligt.
Men nu till frågan igen. Vad är då självmord?
Självmord är synonymt till handlingen att medveten ta sitt eget liv, oavsett vad det kan bero på. Många säger att de som avslutar sitt eget liv gör det av själviskhet. Är det så?
Jag kommer att gå igenom ordentligt vad som orsaker viljan och motiv till varför den grupp som försöker samt de som olyckligt nog lyckas med att avsluta sitt liv, eftersom det är mycket viktigt att förstå orsakerna till det. Därefter kommer jag att även förklara lite kring riskfaktorerna som utlöser denna önskan att avsluta sitt liv.
Vad är förklaringen till att man begår självmord?
Det finns en hel mängd av förklaringar. Jag kommer att gå igenom de viktigaste samt lite om de mer ovanligare förklaringarna.
Den största delen av de som tar sitt eget liv tillhör den äldre befolkningen i vårt samhälle – dock så är självmord ett utav de mest vanligaste dödsorsakerna bland den yngre befolkningen då de drabbas i otroligt mindre utsträckning av bl a sjukdomar. Varför man begår den här handlingen är som sagt många och väldigt individuellt. Men i stort sätt grundar den sig på psykisk ohälsa. Största orsakerna kan vara svår depression med inslag av bl a ångest, hopplöshet, brist på framtidstro, mycket låg självkänsla, m.fl. Det är inte ovanligt att självmordsbenägna lider av andra psykiska problem. I synnerhet psykiska sjukdomar som schizofreni, PTSD (Post traumatisk stress syndrom), psykoser, svår eller djup depression och möjligt andra sjukdomar. Vissa störningar som autism eller dylikt kan också leda till självmord pga att de utvecklar i synnerhet depression (då de kanske blir mobbade eller utfrysta i t ex skolan). Men oftast blir självmordsförsök som ett rop på hjälp. Dvs de vill egentligen inte dö.
Inslag av alkohol och andra droger är mycket vanligt bland de som försöker ta sitt liv, främst för att övervinna rädslan för att dö. De som lider av allvarligare psykisk ohälsa som t ex psykoser, PTSD, schizofreni m.fl. kan självmord (eller försöket) vara snarare pga generaliseringar, hallucinationer, något man tror är ett måste pga depression eller t ex ett uppdrag för att uppfylla något.
Det finns dock andra förklaringar som snarare är en moralfråga. Förr i tiden (förekommer även idag, men inte alls i samma utsträckning) tog man sitt eget liv pga olika religiösa riter, där man behöver offra sig själv inför gudar som exempel. En mer vanlig orsak som förekommer idag är när man lider av t ex någon obotlig sjukdom, där det bara är en kort tidsfråga innan man kommer att dö. Många obotliga sjukdomar orsakar otroligt mycket lidande för den sjuke och denne kan vilja kräva dödshjälp för att slippa lidandet. Varför detta är en moralfråga beror oftast på att vårdens uppgift, motto eller ”hederskodex” är att hjälpa, ”plåstra om” och rädda liv – inte att avsluta liv.
Det finns såklart många fler förklaringar. Ett annat exempel är det som kanske skedde under t ex Andra Världskriget. Många nazistiska ledare tog sitt liv (bl a Hitler) för att undvika bli tillfångatagna av de allierade. Då var det snarare en fråga om att slippa undan ett hemskt öde de var rädda att få gå igenom.
Hur behandlar man någon som är självmordsbenägen?
Det kan vara väldigt svårt att behandla någon med dessa tendenser. Mycket beror på dennes mående och vad den lider av – dvs om den lider av någon allvarligare typ av psykisk störning eller sjukdom. En viktig faktor är att dessa personer får en terapi, inte ovanligt med medicinering som stöd. Med terapi brukar det vara stödsamtal och vägledning för att ändra på sitt tänkande. Den mest effektiva metoden utan tvekan är det som vi kallar KBT (kognitiv beteende terapi). Vanligtvis får man träffa en kurator eller psykolog i dessa fall. Man kan komma att träffa sjuksköterska regelbundet om man går på mediciner för justeringar samt samtal angående om de hjälper m.m. Den man brukar träffa minst men kanske väldigt avgörande i många fall är den psykiatrikern man är bunden till. De läser patientens journal som skrivits ner genom samtal med kurator/psykolog samt sjuksköterska. Därefter pratar de oftast lite med patienten angående hur denne mår, hur mediciner funkat m.m., sen gör de bedömningar om de skall ändra mediciner, justera dem, trappa ner eller ta bort.
Vilka mediciner man får är ganska beroende på vilka psykiatriska tecken patienten uppvisar. Jag har gjort arbeten angående depression, PTSD samt om alla de mediciner som klassas som psykofarmaka. Jag skulle lägga upp arbetet om PTSD (sjukdom som jag själv lever med) men råkade ersätta den med en gammal kopia precis innan, så har bara skriftliga kopior som jag tog kort på som jag lägger upp. Samma sak hände med mitt arbete om Psykofarmaka. Om depression kan jag kanske lägga upp senare, har även det enbart i papper och ej på datorn.
Tar upp lite kort om vad för slags mediciner man kan må bättre av och hjälpa enormt mycket om man får en effektiv terapi samtidigt. Annars kan man läsa mitt andra arbete!
De vanligaste medicinerna man får är de så kallade antidepressiva läkemedel. Det finns många olika sorter och är olika starka och påverkar en på olika sätt. De kan i många fall hjälpa, men kan ta tid att just finna den rätta utav dem som verkligen hjälper. Baksidan är dock att det kan finnas många otrevliga biverkningar. Vad antidepressiva gör är oftast att höja serotonin halten som brukar vara för låg hos den sjuke (då den sjuke oftast lider av någon slags depression).
Sen har vi de antipsykotiska läkemedlen som brukar ibland ges till de med psykotiska inslag tillsammans med antidepressiva. Antipsykotiska verkar på det sättet att de hämmar psykotiska drag och stabiliserar den som lider av denna sjukdomen. De kan hjälpa i många fall med ganska bra prognos för de flesta, men biverkningarna kan ibland vara ganska omfattande som t ex kraftig viktökning.
Centralstimulerande är inte vanliga mediciner inom detta området, de är mer lämpade för individer med t ex svåra koncentrationssvårigheter, de som har svårt att tänka klart osv. Se ”Psykofarmaka” för mer info.
Sist men inte minst har vi de så kallade bensodiazepiner (sedativa). Dessa läkemedel skrivs oftast ut med väldigt stor omsorg pga dess förmåga till att skapa starkt beroende. Vad dessa läkemedel gör är att påverka nervsystemet (GABA receptorn), vilket gör att man känner sig lugn och avslappnad. Det motverkar bl a svår ångest, depressiva tankar, ger muskelavslappning samt kan i många fall ge eufori. Ibland krävs högre dos för att nå eufori. Eftersom denna grupp av läkemedel är sedativa används de även mot sömnsvårigheter som brukar ge bra effekt. Det finns många olika rader av bensodiazepin mediciner . Insomningstabletter används också om patienten har svårt att sova osv. De vanligaste och effektivaste insomningsmedicinerna är inga bensodiazepiner men verkar på samma sätt, men är oftast mer sövande och ger då bättre effekt för sömnen.
Som jag nämnde skapar de snabbt beroende och skall helst inte ges till någon under längre period än 2-4 veckor. Regelbunden användning längre än så leder till tolerans och eventuellt beroende och då måste dosen höjas för att uppnå samma effekt. Nedtrappning kan vara extremt svårt och de ursprungliga problemen kan dyka upp på nytt (oftast mycket värre än innan) under nedtrappningen. Det är en av de stora anledningarna till varför man oftast är försiktig att ge självmordsbenägna sådana typer av mediciner.
Värt att notera är att abrupt upphöra med sådana mediciner efter att ha gått på dem under långt tid kan vara livshotande då de kan framkalla kramper och epileptisk-liknande anfall. För mer info. kring mediciner hänvisar jag återigen till mitt tidigare arbete (”Psykofarmaka”).
Konsekvenserna när någon försöker ta sitt liv eller lyckas
Konsekvenserna är otroligt många. Ett misslyckat självmordsförsök kan sätta vänner och i synnerhet familj i sorg och förtvivlan. Även för den sjuke, beroende på vilken metod som utförts, kan konsekvenserna vara permanenta. Om överdos kan t ex njurar, lever och hjärnskador uppstå och ge permanenta handikapp resten av livet. Fullbordat självmord, i synnerhet om en ung individ, brukar följderna bli katastrofala för dennes familj (!) och många släktingar och vänner.
Det är väldigt viktigt att vara uppmärksam om någon ständigt pratar illa om sig själv, pratar om döden eller om självmord överhuvudtaget. Det bästa är att den sjuke får hjälp så snart som möjligt, för att kunna hindra att denne skadar sig själv.
Statistik
Socialstyrelsens dödsorsaksregister visar att självmordstalet (antalet självmord per 100.000 invånare) är mer än 40 procent högre bland äldre män (65 +) än bland män under 64 år, Självmordsantalet är ca 3 gånger fler hos män än hos kvinnor. Men gör man en uppdelning i mindre åldersgrupper framgår det tydligt att det är bland de äldsta männen som är 85 år eller äldre som självmord är särskilt vanligt, till exempel fem gånger vanligare vanligare än män i tonåren. Men faktum är att i snitt tar fler män i tonåren sitt liv än äldre, vilket beror på att äldre dör betydligt oftare i sjukdomar m.m. än yngre.
Bland de äldsta kvinnorna finns ingen motsvarighet till de äldsta männens höga självmordstal. Det sker betydligt fler självmord bland män än bland kvinnor i alla åldrar, men skillnaden är störst bland de äldsta. Intressant är dock att det är ca 3 gånger fler kvinnor som försöker ta sitt liv än män, men som nästan aldrig leder till döden. Det kan bero på att män oftast tar mer drastiska metoder för att avsluta sitt liv.
Det är ungefär 10 gånger vanligare med självmordsförsök än fullbordade självmord. Risken för återfall är som allra störst under de första 6 månaderna efter att man försökt. Värt att veta är att de som någon gång försökt ta sitt liv löper dock cirka 10 gånger större chans att tillslut lyckas med det.
Här kommer lite info om statistik från 2004 ( www.vardguiden.se ) :
”
Självmord förekommer i alla åldersgrupper, men är sällsynta hos barn. År 2004 tog 1 396 personer livet av sig i Sverige, varav 1 005 var män och 381 kvinnor. Självmord är en av de vanligaste dödsorsakerna för personer mellan 15 och 44 år och är den vanligaste dödsorsaken bland unga män.”
Globalt sätt dör fler människor i självmord än krig och våld sammanlagt. Varför självmord är nästan tabu i vårt samhälle (som jag nämnde i början) beror på att man inte vill påverka människor negativt så att de faller in på självmordstankar osv. Det är en av anledningarna till varför media sällan nämner självmord!
Intervjuer
Jag har intervjuat kurator, sjuksköterska samt en psykiater. De är överrens om att behandling med medicin blandat med terapi ger bäst resultat. Dock säger sjuksköterska att:
"Det är inte stor skillnad mellan kurator och psykolog. Psykologer kan i vissa fall om de har utbildningen skriva ut medicin och ge mer praktiska råd. Kuratorer har samma förmåga med terapi i övrigt." - Själv är jag kritisk till detta men håller med om det jag nämnde om terapi metoden. Det är ju viktigt att den sjuke får rätt terapi, det finns referenser om detta på de sidor jag fått information ifrån.
Psykiater jag pratade med på sjukhuset i Falköping (slutenvården) uttrycker det såhär: "Funkar inte öppenvården så är det bra idé att vända sig till oss vid akuta lägen." - Så man bör ALDRIG tveka med att kontakta akutmottagningen om det är kris och öppenvården inte duger eller hjälper nog.
Kurator intervjuade jag med och hon sa: "Det jag gör är att stödja genom stödsamtal, få patienterna att tänka annorlunda. Jag har ingen direkt kunskap om mediciner och inte alls lika bra kunskap om psykisk ohälsa, vilket psykiatriker har."
Av egna erfarenheter så är det viktigt att vara kritisk och ta reda på så mycket som möjligt för att få den hjälp man verkligen behöver. Stöd från familj och vänner är också jätteviktigt!
Referenser:
- www.vardguiden.se
- www.web4health.info
- www.fass.se
- Intervjuer med personal på vårdcentral samt sjukhus
- Egna erfarenheter
